Dag 9 tre amigos
Ingen snarksymfoni under natten däremot hela staden som firade. Någonting. Högljutt. Sista firarna mötte vi när vi började dagens vandring.
Började vandra kl 6. José från Porto slog följe med oss. Träffade honom redan första kvällen på Caminon. Våran gångrytm har varit lika viket gjort att vi sedan första kvällen har delat livet med varandra. Caminovänskap över språk och nationsgränser.
Att vandra den portugisiska vägen innebär att det är inte lika många valmöjligheter när det gäller boenden. Blir ett fullt kan nästa vara 10-15 km eller kanske 2 0 km bort. Är det sedan fullt är det ytterliga 15 km till nästa.
Det gör att den spontana vandringslusten inte riktigt kan få sitt utrymme. Förutom idag. Då de sista 45 km till Santaigo har fler boenden.
Hade planerat att gå minst 20 km. Kl 11: 00 var det gjort så vi gick på. Vid 13 kom vi framtill att vi går 36,5 km. Till ett härberge 7,6 km från Santiago. Hela tiden hängde José på. Det är något av det mysiga med att vandra Caminon, caminovänskapen.
Det var till och från riktigt varmt att vandra idag. Den senare delen av dagen var efter vältrafikerade vägar där vandringsleden var endast innanför vägmärkena. Och bilarna körde förbi i hög fart. Skulle aldrig hemma valt
att gå på en liknande väg.
Har lärt mig denna vandring att jag trivs bäst med att vandra runt 35 -40 km per dag. Att gå 20-25 km passar inte mig. Kroppen kommer inte igång och framförall, det blir inget skönt endorfinrus förrän efter 25 km.

Alla dessa kyrkor

Morgonstund, jag, Jim och José


Brukar aldrig fota kyrkogårdar men denna var så vackert utsmyckad av alla blomsterbuketter och blomarrangemang.

Tulpanblomma meterhög