Dag 10 Yeah we did it
Känslan att närma sig Santiago de Compostela är alltid olika för mig. Första gången grät jag av tacksamhet. Att det gått att övervinna fysiska och mentala hinder.
Andra gången var känslan mer att jag måste snart tillbaka till Caminon. Nu tredje gången kände jag mig fylld med energi och ny livskraft.
Varje Camino har varit olika för mig. Denna Camino har varit tuff mentalt. Jag längtade efter fria vidder. Gå ensam med mig själv. Låta blicken vandra genom naturen. Istället har jag passerat förbi mängder av byar och städer.
Gått efter vältrafikerade vägar. Köat till härbergen. Och med människor överallt. Det har känts som om Caminon har gått förbi människors vardagsrum. Bokstavligt.
Tånkte många gånger på att avbryta Caminon av det skälet. Ville få stillhet. Ensamhet och tvåsamhet. Natur.
Är nu glad att jag fullföljde Caminon. Jag tror att pga alla dessa människorna har jag funnit min inre plats. På ett nytt sätt. Avskärmat från det som är runtomkring mig.
Det var skönt att gå kort idag. 7 km. Stanna till utanför katedralen. Hämta pilgrimsbeviset. Gå på pilgrimsmässa. Fick bästa platsen i katedralen. Pilgrimsmässan är en fin stund om än det mesta är på spanska.
Buen Camino
Jag och maken utanför katedralen
Vackra morgonsol
Bästa platsen till mässan
