Dag 23, Santigo de Compostela
Framme. Ligger i hotellrummet och njuter. Är tacksam att det gick vägen ända fram. Tacksam till Gud, till min älskade make och medvandrare, till mig själv, till stödet som kommit via sociala och till mina medvandrare.
Det har varit långa vandringsdagar, plågsamma blåsor på fötterna, extrem benvärk som jag vaknat av den under natten, diarré i nästan en vecka och stekande sol i stora mängder. Tårar har kommit när det har varit som tyngst. Och där någonstans under vandringsvägen kände jag hur smärta som gnagt i mitt inre, själsliga sår, lämnade mig. Det var som om Caminon tog emot det smärtsamma. Värkte ut det. Ogreppbart och svårt att beskriva.
Det är så många fysiska och mentala berg som jag har bestigit under dessa 23 dagar. Bara att vandra 56 km med en 4 km lång spurt trodde jag aldrig var möjligt. Men det gick. Känner mig starkare , både fysiskt och psykiskt.
Att vi gick 80 mil på 23 dagar var inte planerat. Det är mycket fort. Men för oss var det rätt. Det var så vi skulle göra denna Camino. En annan Camino kommer se annorlunda ut.
Så vill du lära känna dig själv bättre som människa. Nå djupare in i dig själv. Bottna i ditt inre. Gå Caminon.
